Januarivardag

En dag i januari

 

Jag saknar mina gamla blogginlägg. Om vardagen och det lilla i det stora. Den senaste tiden har tagit så mycket energi och inspirationen har varit som bortblåst. Nu har allt börjat återgå till det normala, sjukhusvistelsen har blivit vardag för hela familjen och det där krampaktiga hoppet har börjat övergå till tryggare tankar om att det faktiskt kan gå vägen. Utvecklingen är inget annat än ett mirakel och lyckan är såklart total!

Häromdagen plockade jag fram kameran och insåg att jag har längtat. Längtat efter att få fotografera helt kravlöst och inte tänka. Man ska inte skylla på att man inte har tid för egentligen handlar det om prioriteringar. Hur och vad man väljer att lägga sin tid på. Ibland kan man inte välja vad som är viktigt och de senaste veckorna har valfriheten varit minst sagt begränsad när det kommer till just fritidstid men jag tror bestämt att jag ska försöka börja prioritera fotograferingen igen. Med våren kommer ljuset och inspirationen och jag tycker redan att det mörknar senare på dagarna nu än för bara någon vecka sen. Så, välkommen tillbaka ljus och välkommen tillbaka älskade vardag!