Ser tillbaka på ännu en fin helg. Det är egentligen inte så konstigt att helgdagarna blir favoritdagar när man bor som vi, i en annan stad. Helgerna blir som små oaser av familje- och kompistid och så även denna helg. Mamma, pappa och lilla-B susade ner till oss i lördags och stannade kvar över natten. Vi gjorde egentligen inte mycket alls, bortsett från våra vanliga promenader och en myskväll i soffan men ibland är det precis det som behövs. Att bara få vara, tillsammans. Och även om ett dygn går alldeles för snabbt känns det bra i hjärtat att ha fått tanka kärlek och tröst i en stund som denna. För den där mörka, jobbiga tiden rullar vidare. Ibland går det upp men så kommer motgångarna tillbaka igen och det känns så tröstlöst att inte kunna hjälpa eller göra något för att underlätta. Min lilla gumma, som jag önskar att du fick bli bättre nu.
Så var det måndag igen och just den här är en himla grå sådan. Jag längtar lite extra efter vår och allt som väntar de kommande månaderna även om jag verkligen försöker att leva här och nu också. Idag ska jag sätta tänderna i teoriskrivning och börja njuta av att vi faktiskt bara har en vecka kvar till en litet oväntad ledighet. Sportlovet kom visst en vecka tidigare än jag trott så det blev till att rodda om bland jobbpass och plugg. Mer än välkommet såklart så nu är det nedräkning som gäller här hemma!
Hoppas att ni får en bra start på den nya veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar