Efter en veckas hundgos var jag så träningssugen att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen! Ja alltså, min lilla lockiga Boss är ju gärna ensam hemma i Stockholm men här hos oss är han som ett litet plåster och vill helst inte vara själv en enda sekund så egentid är liksom inte så enkelt att få till de dagarna jag har honom. I söndags lämnade jag över den lilla guldklimpen till mamma och pappa (jag önskar verkligen att avståndet mellan oss vore mindre så att jag kunde få snusa hundlukt oftare och avlasta min lilla mamma mer!) och så fort jag kom hem bytte jag om till träningskläder. Tog cykeln till skogen och sen fick benen springa! Vanligtvis måste jag erkänna att jag gärna håller igen lite när jag springer. Jag intalar mig själv att det är för att fördela energin jämt över passet men egentligen handlar det nog om att jag egentligen är rätt bekväm av mig. Har jag någon som peppar och skriker så ger jag alltid järnet men det är liksom inte riktigt lika lätt att pusha sig själv till max när man tränar ensam. I söndags däremot fick benen springa för allt de orkade och det var SÅ härligt, en av veckans bästa stunder helt klart! Efteråt var jag helt överlycklig och alldeles hög på endorfiner. Jag som inte alls har varit sugen på att springa längtar nästan till nästa gång, det är himla märkligt vad en liten träningspaus kan göra för motivationen. Igår gick jag och A en PW i skogen och sen körde vi ett litet styrkepass i utegymmet vid motionsspåren. Tyvärr var det rätt blött och geggigt så vi fick fokusera på de övningar vi kunde göra ståendes eller mot en bänk. Det blev dips, armhävningar, axellyft och en omgång hederliga plankor. Skönt för både armar och mage!
/Ser fram emot yogapasset på torsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar