Ytligt men ändå djupt?

Den senaste veckan har varit en av de mest omtumlande någonsin. Det är svårt att skriva om vardagliga, ytliga, vanliga saker när det enda man tänker på är något som känns privat och känsligt. Inläggen har blivit färre och kanske lite otydliga. Nu är det i alla fall över, för det som var finns inte mer. Många tankar har tänkts och många känslor har känts men nu är det dags att se framåt igen, ett steg i taget. Alla mår bra och vi har varandra, det absolut viktigaste.

 Vackraste buketten som kom med blombud från H i Helsingborg

Mamma, mormor och Boss, min kärna, har varit här sen i söndags. Det har varit så skönt att ha dom nära och jag har slappnat av helt och hållet. Vi har pratat och skrattat, ätit mat och fikat, vilat och promenerat. Både frysen och hjärtat är så fullt det kan bli. Nu har dom åkt och jag kan inte låta bli att känna mig lite sorgsen, trots att jag vet att vi snart träffas igen. Ikväll fortsätter veckans släktmarathon med A:s pappa som kommer hit i två dagar. Mormor hjälpte mig att förbereda middag innan dom åkte så ikväll blir det laxpudding och fruktsallad till efterrätt!

Tack för att ni tittar in här hos mig, trots att inläggen blivit färre än vanligt, det betyder massor!

♥