Det blev ingen julefrid för oss i år. Jag har fortfarande inte förstått att julen har kommit och gått. Att det faktiskt har gått en hel vecka sedan förra helgen. Förra helgen när livet stannade och förändrades. Livet är oberäkneligt, kort och föränderligt. När jag var liten grät jag mig till sömns när jag tänkte på att hon en dag inte skulle finnas. Vi har spenderat jul och mellandagar på sjukhus, vakandes. Det har inte gått en minut utan att jag tänkt på henne. Julklappar, julmat och julpynt har känts larvigt, materiellt och så oviktigt som något kan vara.
Vi tar en dag i taget, håller om varandra och hoppas. Bloggen har ekat tom eftersom det inte finns ord som kan beskriva det som har hänt. Det finns det fortfarande inte.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar