Igår åkte jag upp till Stockholm efter jobbet. När jag gick från jobbet i solen på väg till tåget
fick jag, för första gången, känslan av att åka hemifrån. Trots att jag
har trivts i Linköping från början har Stockholm alltid varit mitt enda hemma, fram tills nu för nu har jag två.
Jag är glad att jag kan känna så för jag har aldrig riktigt trott att
jag skulle kunna känna mig så hemma någon annanstans. Jag tror verkligen
på uttrycket your home is where your heart is för så är det ju egentligen.
Just nu är mitt hjärta utspritt, jag har A i Linköping och resten av
mina hjärtan i Stockholm. Skulle min älskade familj välja att flytta till en
annan stad så skulle ju inte Stockholm betyda lika mycket längre.
Igår
kväll träffade jag mitt gamla tjejgäng för middag och myshäng hemma hos
D. Det blev en hel del bebisgos med lilla A som charmade oss alla. På
bara en månad har han gått från pytte-nyfödd till bebis och det är så
roligt att få följa utvecklingen, nu är han ju med och söker kontakt på ett helt annat
sätt! Idag blev det favorit i repris för efter att jag skickat in min
hemtenta mötte jag upp D för en riktig långpromenad. Vi gick och gick,
pratade ikapp oss om allt och inget, åt glass och njöt av solen i tre timmar. Det är i
såna lägen som jag önskar att avståndet mellan Linköping och Stockholm
vore mindre... Som jag saknar mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar